LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén

Nu när ni kan grunderna kan det vara skönt med lite repetition. Brukar vara tjatet som bygger kunskap. För att förstå vår ämnesomsättning, syra-basbalans och hur vår kropp renoverar sig behöver vi förstå denna lilla minsta del – cellen.

Vi har lite olika sorters celler i kroppen. Dessa är olika i form och i storlek beroende på vad de har för arbetsuppgift. Cellen har egna små organ, dessa kallas för organeller. Organellerna ligger i cellvätskan som heter cellplasma.

Muskelceller och leverceller kan lagra glukos, förrådet av glukos heter glykogen.

Fettcellen kan inte lagra glukos utan lagrar i stället fett i formen av triglycerider. Triglycerid var en glyceroldel och tre fettsyror som sitter ihop som ett stort ”E”.

I cellen finns ribosomer, det är i dessa som olika proteiner byggs ihop av aminosyrorna. Ribosomerna är i sig uppbyggda av RNA. Jag kommer nu kalla proteinbyggstationen för RNA. Hur vet RNA hur aminosyrorna ska sättas ihop för att det ska bli rätt protein? Jo, i cellens kärna finns DNA och dessa har själva ritningen för hur RNA ska bygga ihop proteinerna. Så DNA är chefsarkitekten och RNA är byggaren som följer ritningarna. När RNA byggt klar proteinerna så lagras de i golgiapparaten som också finns i cellen.

Delar som är skadade i cellen samt om det har kommit in bakterier bryts ner i cellens ”städ och sopstation” – lysomerer. I lysomererna finns det enzymer som bryter ner ”soporna”.

I cellen men utanför kärnan finns mitokondrierna, kroppens kraftstation. Det är i dessa som kroppen bygger energi i form av ATP när cellen har tillgång till syre, alltså den aeroba processen. När cellen bygger energi med tillgång till syre kallas detta för cellandning. De celler som behöver använda mycket energi har många kraftstationer. Det betyder att du hittar många mitokondrier i muskelceller och i leverns celler.

Cellväggen, cellmembranet, består av proteiner, kolesterol och något som heter fosfolipider. Enkelt förklarat är det en triglycerid där man bytt ett av de tre fettsyrebenen mot en fosforsyra.

På cellväggens utsida finns en liten adresskylt som berättar för kroppens immunsystem att denna cell är på rätt plats i rätt kropp. Denna adresskylt är glykoproteiner. Om du stoppar in främmande celler med felaktig adresskylt är det stor risk för att kroppens immunsystem anfaller cellerna och förgör dem.

På cellväggen finns även receptorer som är som ett nyckelhål för hormoner. Hormoner fungerar som nycklar. Rätt nyckel till rätt nyckelhål. Receptorer är byggda av proteiner. Muskelceller kunde ju lagra glukos i form av glykogen. Därför har muskelcellen flera receptorer som passar ihop med hormonet insulin. Insulin skickar signalen in i cellen om att den ska ta upp glukosen och med hjälp av GLUT så kommer glukosen in i cellen. GLUT är transportörer som är specialiserade på glukostransport.

Vilka ämnen kan komma igenom cellväggen och hur går denna transport till? Det tittar vi på i morgon. Ses då!

Vår kropp byggs av samma näringsämnen som vi äter. Vi tillför vår kropp syre, vatten och mat och det är endast dessa byggnadsstenar som kroppen har att tillgå. Att ha denna grundkunskap och sen säga att kosten inte påverkar oss känns förvirrande.

Människan är allätare och kan alltså äta både vegetabilier och animalier. Vi har tänder och käkar som växtätarna och ett kort mag- och tarmsystem som rovdjuren.

Vår kropp byggs av främst 6 stycken grundämnen. 98% av vår kropp är just dessa 6. Det är syre, kol, väte, kväve, kalcium och fosfor.

Dessa sex grundämnen bygger sen ihop sig till olika molekyler. De viktigaste molekylerna i vår kropp är vatten, fett, proteiner och kolhydrater. Dessa samarbetar sen med en massa olika mineraler. Mineraler är just grundämnen som kalcium, fosfor mm.

Alla ämnen som innehåller kol, C, kallas organiska ämnen. De som inte innehåller kol kallas oorganiska ämnen.

C12H22O11 är ett exempel på en molekylär formel. Alltså man har räknat antal kol och får det till 12, väte är 22 stycken och sen har vi 11 syre.  Just detta är antalet kol, väte och syre i vanligt strösocker. Antalet av de olika grundämnena som bygger ihop molekylen.  Däremot kan du inte se på dessa siffror att det är just vitt socker. Laktos och maltos har nämligen samma antal kol, väte och syra och har därför samma molekylära formel.

Vad består då vi människor av? Den största delen är vatten och av allt vatten så finns den största delen inuti våra celler. Övrigt vatten finns mellan cellerna och i vårt blod.

Efter vatten kommer proteiner. Det finns inget proteinförråd i kroppen men eftersom proteiner är byggnadsmaterial i stort sett i alla våra vävnader så innehåller vi en stor mängd. Protein är tillexempel en byggnadssten i alla våra cellväggar. Även blodet innehåller proteiner, ex hemoglobin (Hb). Hemoglobin är ett protein som vi har i våra röda blodkroppar och som ansvarar för transporten av syre.

Förlorar vi mer än 20 % av vårt vatten är detta livshotande. Förlorar vi mer än 50% av proteinet kommer vi att dö.

Nästa stora molekyl vi har är vårt fett. Stor del fungerar som energilager och då lagrar vi fettet som triglycerider. (En glycerol och tre fettsyror.) Normalmängden hos en normalviktig person varierar mellan 10-35%. Män hör till den lägre delen och kvinnor till den övre delen av intervallet. Fett är en byggnadssten i kroppen och ingår till exempel som byggnadssten i alla våra cellväggar. Då byggs fettsyrorna ihop med ett fosfor och heter då fosfolipid.

Minst andel av våra näringsämnen är kolhydraterna i kroppen. Kolhydraterna är ca 1 kilo i vår vuxna kropp. Levern kan lagra ca 100 gram som leverglykogen. Musklerna kan lagra ca 300-400 gram som muskelglykogen. Sen finns resten i blodet som blodsocker, i alla våra celler i DNA och RNA som ”klistret mellan animosyrorna. Kolhydraten i DNA och RNA heter ribos. Du hittar också lite kolhydrater i bindväv, hud och i ögats glaskropp.

5% av kroppens vikt är mineraler. Några kan lagras vid överskott, Kalcium och fosfat kan till exempel lagras i benvävnad och järn kan lagras i levern.

Kroppens mängd vitaminer är i vikt mycket liten men  de är oerhört viktiga för vår kropp.

Så det vi äter är alltså kroppens byggnadsmaterial för allt vi är och alla funktioner som ska utföras. Allt från hur vi mår, hur vi tänker och hur vi rör oss till allt som sker utanför vår kontroll som inflammationer, blodtryck och värk.

Är det då rimligt att sammanfatta att kosten inte påverkar ADHD, värk och depressioner?

Ja vad är skillnaden mellan näringsfysiologi och näringslära? Egentligen är det nog vad maten gör i kroppen och vad maten är. Men hur ska vi kunna skilja dessa från varandra när maten inte har någon betydelse för oss om den inte hamnar i kroppen? Och på många ställen så definieras dessa som en och samma sak.

Oavsett, så ska jag i alla fall ge mig in på näringsläran nu. Jag upplever att näringsfysiologin ofta kopplas ihop med hur kroppen fungerar medan näringsläran kopplas ihop med hur vetenskapen visar att människor fungerar. Nutritionsepidemiologi är just vad studier visar när det kommer till hur vår mat påverkar våra sjukdomar. Problemet här blir att vi måste tolka resultatet. Är detta verkligen orsaken` Finns det ett samband? Eller är det en tillfällighet? Visar forskningen på något som vi från början har en uppfattning om borde vara korrekt är det lätt att snabbt tolka in detta som en sanning.

Det finns ett klart, tydligt och starkt samband mellan kommunalskatt och hjärtinfarkter i Stockholms alla olika delar. Betyder då detta att skatten verkligen är orsaken till hjärtinfarkterna? Om vi tar bort kommunalskatten kommer då alla hjärtinfarkter att försvinna? Enligt det statistiska sambandet så borde de ju göra detta! Här blir mitt resonemang nästan löjligt, eller hur? Men precis så här ser stor del av kostforskningen ut. Och det är denna forskning som många lutar sig mot. De har hittat ett samband som passar in på en förutfattad uppfattning. De har sen gjort detta till en sanning.

Min mattelärare på högstadiet sa alltid: ” Anna,  är det rimligt?” när jag frågade om uppgiften var rätt som tog både en och två sidors uträkningar innan jag nådde fram till svaret. Jag bläddrade tillbaka till frågan, tittade på svaret och kunde ganska så snabbt svara honom ja eller nej. Trots att jag inte visste om svaret var korrekt eller inte. Vi måste börja ställa oss den frågan när vi tittar på dagens kostkunskap som kommer ur tolkningar från olika studier: Är det rimligt?

Är det rimligt att om vi sänker kommunalskatten till noll att alla hjärtinfarkter då försvinner?

Är det rimligt att kost vi har ätit i 10-tusentals år och som aldrig gjort oss sjuka, att de nu helt plötsligt skulle vara farliga för oss? Är det rimligt?

Denna typ av studier där man med statistik och samband skulle hitta sanningen tog fart i början av 80-talet. Resultatet av dessa blev snart en ny sanning. Vanlig mat blev nu sjukdomsframkallande. Ingen frågade sig om detta var rimligt.

En annan inriktning för att söka kunskap är nutrigenomik. Här tittar vi på hur ämnen på molekylnivå påverkar vår kropp. Vi behöver här ha kunskap om vår kropp och om våra näringsämnen. Här landar jag gärna i kunskapen. Det finns fortfarande ett problem med tolkningen, men nu har vi större möjlighet att landa rätt. Här kan vi nämligen låta verkligheten hos individen få en större plats.

Om du gör så här så kan detta och detta hända. (Ofta är det både 3 och 4 olika resultat man kan förvänta sig) Känn efter, stämmer detta på dig? Om det gör det så vet du nu orsaken och då är det lättare att rätta till problemet eller att hitta lösningen.

Det kan också vara så att vi nu undvika framtida problem. Vi vet att ett ämnen skadar oss. Vi vet hur detta ämne bildas i kroppen. Vi undviker helt enkelt att skapa dessa förutsättningar.

Ett bra exempel på detta är frågan, behövs verkligen grönsaker? Kolhydrater är ju inte essentiella!

I gröna grönsaker finns folsyra (B9). Folsyra är väldigt värmekänslig, så även om det finns folsyra även i kött så värmer vi sönder en stor del av denna.

När vi äter animaliska proteiner från till exempel en biff så får vi i oss metionin. En essentiell aminosyra.

Har du brist på folsyra så kommer metionin att ombildas till homocystein.  Har du inte brist så händer inte detta.

Homocystein är en av faktorerna som starkt sammankopplas med hjärt- och kärlsjukdom.

Så behövs gröna grönsaker?  Ja, vill du undvika skador av homocystein så verkar detta vara ett smart och naturligt val. Men alla kan naturligtvis dra sina egna slutsatser av nutrigenomik. Det viktiga är nog att vi har kunskapen på molekylnivå. Vill du följa med ner i näringsläran?

Ett område som många tycker mycket om men som jag upplever saknar en hel del fakta. Hela ämnet är både svårt och krångligt och det är lätt att irra bort sig i kunskapen. Vi slänger oss ut i befintlig fakta så ser vi om vi hittar den logiska tråden.

Surt och basiskt mäts i pH och det man mäter är koncentrationen av vätejoner. Minskar vätejonerna så stiger pH, det blir mer basiskt. Ökar vätejonerna så sjunker pH och det blir mer surt. Det neutrala värdet är 7,0. Det är värdet som anger att det varken är surt eller basiskt.

Kroppen är sällan neutral. Magsaften har ett pH på 2, blodet på 7,4 och bukspottet som ska neutralisera den sura magsaften i tolvfingertarmen har pH på 8. Blir blodet neutralt innebär detta en katastrof och vi säger att blodet är ”surt”. Det är det som händer vi ketoacidos som är dödlig. Neutralt pH på blod är alltså räknat som surt i kroppen.

I vätskan utanför cellerna är pH-värdet stabilt medan det i andra kroppsvätskor som mellan magsaft och bukspott kan skilja sig en hel del, pH 2 och pH 8. När vi pratar om kroppens syra-basbalans måste vi innefatta både vätskan i cellerna och utanför cellerna, vi måste också ha en kunskap om vad som är det bästa värdet för olika vätskor.

Vätejonerna är alltså det som styr syra-basbalansen. Varifrån kommer då dessa? De kommer från kolsyran som bildas av koldioxid och vatten. Det är av denna anledning som vi släpper ut koldioxid i vår andningsluft. Hade vi inte gjort det hade vi snabbt blivit försurade eftersom det alltid finns vatten att blanda koldioxiden med. Visste du att det är inte vårt behov av syre som styr andningen, det är kroppens behov att bli av med koldioxid som styr andningen.

Vi får också vätejoner genom icke-flyktiga syror som bildas när vi äter viss mat.

Vi börjar med att titta på koldioxiden och smiter sen över till maten som påverkar, som troligtvis de flesta av er är intresserade av.

När cellerna arbetar bildas stora mängder koldioxid. Cellen använder syre och släpper ut koldioxid. Som tur är så reglerar lungorna detta och hos friska personer innebär inte koldioxiden några problem eftersom lungorna enkelt släpper ut koldioxiden från kroppen. Kroppen hinner med detta även om du tränar hårt. Vid hård träning arbetar ju cellerna hårdare och bildar då mer koldioxid.

Håller du andan så ökar snabbt koldioxiden i kroppen och du kommer ganska så snabbt att känna att det är omöjligt att hålla kvar andan, det gör till och med ont om du försöker. Kroppen kräver att du gör dig av med koldioxiden så kroppen kan bibehålla balansen gällande syra-bas.

Hur smart är det då att hyperventilera innan du ska dyka långt eller hålla andan under vattnet? Ja, det är nog tämligen osmart. När du andas snabbt, djupt och kraftfullt så andas du ut mer koldioxid än kroppen hade planerat. Det kommer alltså att dröja en längre tid tills kroppen nu signalerar till nästa andetag. Det var ju bortforsling av koldioxid som styrde andningen inte ditt behov av syre. Så om nu hjärnan behöver mer syre och du inte får en andningssignal sittandes på botten av en pool, tävlandes med dina kompisar om vem som kan stanna under längst, vad kommer att hända?

Vad är nu icke-flyktiga syror? Vi börjar med att svara vad som är motsatsen. Koldioxid är en flyktig syra, alltså en gas som kroppen lätt kan göra sig av med genom utandningsluften. En icke-flyktig syra kan inte lämna kroppen genom utandningsluften.

Här hittar du fosforsyra och svavelsyra som är en slutprodukt av proteiner och du hittar mjölksyra som är en produkt som bildas när du tränar hårt och cellen inte har tillräckligt med syre.

Det finns även basiska ämnen i maten som ska neutralisera dessa syror. Vegetabilisk kost innehåller en hel del baser så grönsaker är ett smart val för kroppens balans. Det som kroppen inte kan eller hinner neutralisera kommer att utsöndras genom njurarna.

Äter du i stort sett bara vegetabilier kommer njurarna att utsöndra överskottet av baser. Äter du mer proteiner kommer njurarna utsöndra överskottet av icke-flyktiga syror.

Trots att kroppen producerar mer koldioxid och mer icke-flyktiga syror är ändå kroppens vätskor utanför cellen svagt basiskt. Detta beror på njurarnas och lungornas fantastiska förmåga att balansera. Så betyder detta att surt urin visar på en försurad kropp? Eller visar surt urin bara på att njurarna gör sitt arbete?

Om proteiner är farligt för att de bildar fosforsyra och svavelsyra, betyder det att tuff anaerob träning är farligt eftersom det då bildar mjölksyra?

En av de viktigaste kunskaperna gällande syra-basbalansen är nog dock buffertsystemet. Du behöver denna del av kemi för att själv kunna bilda dig en uppfattning om var du landar i kunskapen. Så i morgon blir det mer om kroppens buffertar.